Howsoonisnow

Hur ska jag kunna veta?

Hur ska jag kunna veta när han är så sjukt bra vissa stunder?

Och senaste morgonen jag vaknade upp intill honom låg jag och
funderade över något någon skrev någon gång;

"Du är som sötast när jag ser dina brister.

.

Hur kan jag alltid sakna?

Hur kan jag sakna någon som varit så sjukt.. oklar och svår. Eller var han verkligen så svår?

Jag kunde förstå honom..jag kunde förstå honom. Nu är det nog snart två år sedan jag pratade med honom för första gången sådär på riktigt.

Jag minns hur han kunde ligga utanför mitt klassrum på en filt,

skicka något sms om att jag skulle komma dit och hålla honom sällskap.

Och jag kan inte sluta fundera över hur allt skulle ha blivit om jag faktiskt gått ut och satt mig dom gångerna.

Jag minns hur fin han var.  Jag minns hur löjligt förälskad jag var,

även om jag hela tiden intalade mig själv att så var inte fallet.

Han berättade nog nästan allt för mig. Allt. Och jag älskade det.

Jag visste precis hur han skulle reagera och handla i dom flesta situationer.

Jag glömmer aldrig natten han ringde och berättade att han var på väg till mig. På hans cykel som nästan var trasig. Bara nästan. Han sa att poliserna skrattade åt honom där han var och jag mådde så sjukt bra av tanken på honom.

Arvika 06. Jag gick förbi hans tält flera gånger, för att få en skymt.

I lyran, andra dagen. Stog vi exakt bredvid varandra under en konsert, jag minns inte vilka som spelade, jag minns bara att vi log och att han buttade till mig med armen några gånger.

Och det kändes i hela magen. Han var nära då.

Han flydde sen.. gjorde det jag inte vågade. Men efter några månader kom han tillbaka.

Men jag kände honom inte längre. Han var helt förändrad..

Sen kysste han mig på peace and love. I somras.

Jag förstår inte varför jag saknar honom nu?

Han kanske var en större del av mig än vad jag visste då.

Och att våga hoppas på något fint är att skjuta sig i huvudet!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte ha det så här längre, jag kan inte fortsätta så som jag gör.. Han får inte behandla mig såhär?

Eller jo, det får han väl visst? Jag är ju med på det. Jag ÄR med på det..

Jag hoppas att jag är med på det, även om han får mig att ligga sömnlös flera nätter i rad.

Även om jag vissa nätter ligger sömnlös för att jag inte kan sluta tänka på hur fin han är, hur han ler mot mig med ena handen i nacken, kysser mig och sedan fortsätter att le.

Vissa stunder är han det finaste som finns, jag har liksom aldrig sett någon med så underbara läppar, jag har aldrig känt så mjuka läppar innan. Jag har aldrig sett såna ögon förut, och vi ska inte tala om hans armar..

Stunderna då han trycker sig emot mig och viskar något om min hud och allt vad jag betyder för honom,

Eller stunderna då han väcker mig med hans läppar mot mina, stryker handen över min kind och ber mig om en kram,

Fan, vissa stunder är han det vackraste jag någonsin kommer att se.

Jag vet hur det kommer vara den närmaste tiden, han kommer inte ha tid eller lust att höra av sig, han kommer strunta i att svara och vara så kallsinnig som bara han kan.

Och jag kommer hata mig själv.

Jag bloggar inte mycket -  som vanligt, har nytt lösenord som jag måste kolla i mailen varje gång innan jag kan logga in, och det orkar väl inte jag heller.

Förra veckan var jag i sälen med några av dom underbaraste tjejerna i världen,

Festades varje dag, på nya ställen, eller på HC, sjukt nice.

Hände jävligt mycket vill jag lova,

Blev bundis/skämde ut mig inför receptionisten redan första kvällen, någon dag senare skrattar han åt oss när vi kommer och ska höra om HC:s öppetider ( som vanligt ) och jag förstår att han skrattar, jag var sjukt jobbig där jag stog och pratade på som fan med bara en sko, och andra foten helt barfota.. ja..jag är så smart att jag super bort skon redan första kvällen.

Sista kvällen på HC träffade man massa nobelfolk och såklart Sebastian(receptionisten)s vän, vilket jag inte visste, hade jag vetat att det var han hade jag inte umgåtts med honom något alls;p

Så ja, Det var sjukt pinsamt att vara i receptionen(Hände en del där,

Eller hur Madde? Eller hur Emelie? Hihi.

Jag blev kvällens ansikte två kvällar i rad- TUR att vi var långt hemifrån säger jag bara,

kvällen efter blev som tur var Madde kvällens ansikte där hon låg och blev masserad av både den ene och den andra, Ett av Angelicas ragg(från karlstad innan då) ringde och frågade om FEM killar fick komma och sova i min lägenhet. på golvet då lovade dom.
Det kommer TIO killar - alla dricker och är högljuda som fan, så jag får tyväääärr be dom flesta att gå.

Jag var inte på bästa humöret hela dagarna om man säger så, har haft huvudet fullt med massa idiotiska tankar, massa saknaden, massa missöden & motgångar.

Men jag försökte hela tiden tänka på annat,

På dom underbara tjejerna, på hur kul vi faktiskt hade!

För det här måste vi verkligen göra igen.

Hur skönt som helst att inte behöva tänka på konsekvenser, tänka på omgivningen,

tänka så mycket alls över huve taget..

Vi levde verkligen som emelies mamma sa;
?ni lever ju som om morgondagen inte fanns?

Och ja, det gjorde vi verkligen. Nu vill vi tillbaka,

Tur att lägenheten finns kvar nästa år, för då sticker vi dit igen!

Jag älskar er brudar.

du är all poesi jag någonsin känt och lärt känna
du är-
jag kan vara din älskade
jag kan vara din älskare
som kommer till din säng när solen gått ner och är försvunnen igen innan du vaknar -
du hinner låtsas att jag är han eftersom natten döljer mig ganska effektivt -
efterlämnas; endast en doft
jag kan ta emot alla slag du får
jag kan vara dina sprängda artärer
jag kan vara din hemliga beundrare som sänder dig lidande och kärlek genom kroppen
himlakroppen

men jag vet att det inte går till på det sättet,
hur mycket jag än tycker om dig
hur mycket jag än exploaterar hjärtslag för dig;

du är poesi, du var allting jag någonsin drömt om


Och Lykke Li - Tonight.

Jag föll isär ,
jag är fortfarande trasig  ( hah, ja det låter sjukt klyschigt, men det är så )
                                                                                                                              men ingen ser ens sår om man bara går fort.

Jag önskar att jag inte var en idiot, eller jag önskar att jag kunde få honom att tänka lite mer på mig.
Jag önskar att hans ord handlade om mig såsom mina handlar om honom.
Jag önskar att jag vågade hoppas att hans ord handlade om mig; det kanske hade gjort mina steg lite lättare.


Jag önskar att jag kunde släppa taget om människor (och mig själv) (och ting) (och känslor) (och platser) (och minnen) (och tankar) (mest honom) när det var dags och jag önskar att jag hade fått gåvan att se när det är dags att släppa taget.
Jag önskar att jag kunde dela med mig av mina bra sidor istället för de dåliga och jag önskar att jag inte skulle skämmas så för de som är bra.
Jag önskar att jag kunde säga någonting fint utan att ta tillbaka det eller skratta åt mig själv efteråt.


Jag borde kanske inte önska någonting?

Dina ögon
Jag tror de var det enda jag såg
Dina ögon,
som borrade sig in i mig
Enda in till själen såg de
och jag rös till
för att det kändes så nära

Du var nära
och nu släpper jag dig aldrig

Även fast du sväljer tabletter
och även fast du karvar i din hud,
även fast du säger att världen inte
är ett bra ställe att stanna på
kommer jag att kämpa för att få dig
levande
igen

Du måste fortsätta andas,
för slutar du
dör jag

Jag lovar dig

För:

Du är solen
och om du slocknar
fryser jag ihjäl.

Gha,
jag kommer nog aldrig få en praktikplats. Dom ringde imorse från den typ sista salongen som finns i karlstad,
typ iaf.
Dom sa att jag tyvääärr inte kan vara där.
slem!!

Emelie har varit här några dagar och det har varit hur bra som helst,
hon är verkligen en av dom bästa som finns. PUSS.
Nyår var chill. Träffade massa bra folk och sådära. Spenderade tolvslaget med Emelie nordli<3 och bruschan också..så ja, det var trevligt.
SLutade inte fullt lika chillat va, bea  ? ;o

Ett tack vore trevligt.


Jessica, min bästa syster yster får ju hemskt gärna komma hem också.
Lund är alldeles för långt bort.
Just nu kollar hon på en kamera åt mig (:
(skulle egentligen fått en förra året. men jag fick fel och vågade inte byta osv)

Hums. Ja. Mitt liv är helt uppochner som vanligt, och varför och hur kan jag inte skriva här,
saknar så sjukt många människor.

det här var nog det onödigaste inlägget ever ?

Du vet den där känslan man fick
när man vaknade upp och hade hans lukter överallt
ända inunder huden.
(speciellt fingertopparna)

Du vet när man darrade av lycka för att hans läppar mötte mina.
då allt som fanns var vi. han och jag.

Jag saknar dina förtrollande ögonfransar som viskade ord
som ingen annan förstod.

HUR DU DANSADE MIG GALEN


Men jag orkar inte fråga varför ditt hjärta inte bryr sig längre.

(du dansade mig vilsen
och nu kan liksom
inte mina händer
hitta rätt)

Alltså.

Nu har han lämnat mig.
Det gör så ont att jag inte kommer få ha honom
i min närhet
igen.

Även om vänner varnar mig och avråder mig från honom,
så har det alltid varit han.
iaf dom senaste två åren. Jag trodde aldrig att jag ens skulle få spendera minuter med honom,
men han har gett mig så mycket, alla kvällar i april, alla nätter i maj.
Alla nätter i november.

Jag har nog fyllt en helt dagbok om bara hans ögon.

Visst, jag har varit dum och full och gjort onödiga saker.
Men det är alltid honom jag vill vakna upp med
allt påminner om honom,
snart är det 27:e december,
natten då jag räknade hans ögonfransar för första gången.

Jag vill bara bort härifrån, lämna stan, vad som helst
bara jag slipper se alla platser , saker och människor som påminner om honom

Det gör ont, F.
Du var så mycket.