;o

Jag minns att vi brukade balansera oss fram
mellan olika räcken i olika höjder
och
du sa att du tyckte om att aldrig veta hur
nästa steg skulle sluta

det gör så ont att andas samma luft
gör så ont när du försvinner ifrån mitt synfält

för jag vill så jävla gärna be dig att stanna
(utan att be dig)

tystnad lystnad himlen gråter stora tårar faller mot kinderna
och i hjärtat: små hål; stora drömmar

jag kan inte
leda
dig
fri

jag kan inte ge dig det du vill ha

låta dig lämna?
det gör så ont att se dig gå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0