Lika patetisk och glad som vanligt.

Kärleken är flyktig. Ingen människa är oersättlig.
Kärlek är det finaste som finns. Det vackraste som uppfunnits.

"Men det betyder inte att man inte kan återuppleva det.
med nya pojkar, pojkar som är perfekta i andra delar av ens liv."



Jag lämnar dig inte
log du
och struntade i att besöka mig samma kväll

(och nu gjorde det inte ens ont längre)


Snön var nyss här, jag gjorde snöänglar

och den här gången var det inte ditt namn jag skrev i snön.


om jag inbillar mig så gissar jag att du fortfarande har
stjärnimma i ögonen,

men jag känner inte igen dig längre


Det känns skönt. Även om det tog alldeles för många dagar, och för många återfall för att komma över dig.


Visst känner jag mig halv, men det är inget nytt alls. Har väl känt såhär i ett halvår nu kanske.

Men jag kan inte fylla min saknad med dig längre.

Mår inte alls bättre av det. Inser. Jag. Nu.



Jag saknar Malin, så oerhört mycket. Önskar så att hon fortfarande var i livet så jag kunde få springa och krama henne NU.

Prata om pojkar och framtidsdrömmar.


Man borde inte

   behöva ha gått igenom

         såhär mycket förjävliga

                      saker i min ålder.

Och egentligen önskar jag att jag kunde berätta om allt. Men så enkelt är det inte.



Trött på vardagen, trött på jobbet, trött på helgerna, trött på mig själv. Trött på allt.


Igår var så behövligt,

Jonasson och jag drog till Örebro på en roadtripp. Det kändes lite spännande om jag ska vara ärlig. Synd att vi inte kunde stanna där längre, umgåtts och bara fått göra saker som kändes rätt då.


Ge mig något nytt. Ge mig något fint!


...

Jag vet inte om jag vill längre.

Jag vill bort härifrån. Så fort som möjligt och gärna far far away. 
Låter väl som något vardagligt, men jag orkar inte mer.

Tror inte att mitt självförtroende kunde varit mycket sämre just nu.

RSS 2.0