Howsoonisnow

Förra lördagen. Åh gud, så kul vi hade damer och herrar.

Det var nog den bästa kvällen på väldigt länge som visserligen slutade hos någon annan än vad det var tänkt.

Men det var fint. Han fick mig att glömma  F och han.var. fin.

Nog om det kanske, men jag måste nog tillägga att vi måste dansa vilt om man kollar på mina sjuka sår jag har över benet?

"Fylla och fight, Säffle by night.."

Jag saknar alla ypperliga citat man alltid hörde förut när man umgicks med de finaste som finns, nästan varje dag. <3

"Med varje andetag, en dag står vi där. Hand i hand. Du och jag."

Minns du ens?

Varje bokstav ur ditt namn får mig fortfarande att le men

jag orkar inte fråga varför ditt hjärta inte bryr sig längre.

(du dansade mig vilsen
och nu kan liksom
inte mina händer
hitta rätt)

Undrar om du minns hur jag darrade av lycka för att dina läppar mötte mina?
då allt som fanns var vi.

det handlar om att riva upp hjärtat en gång till

för det är precis vad jag gör, gång på gång.

Gråtandes, skrattandes, saknandes, hatandes och älskandes.

det låter nästan melodramatiskt
i alla fall nu, sådär efteråt.

men någonstans emellan virkade tröjor
stora knappar och massa halsband
vill jag ha tillbaka det.


Det var lite lättare att leva med dina andetag i nacken. Alla gånger.
Jag vet mycket väl att vi måste gå vidare.
Imorgon är jag glömd.

Jag tror inte att någon någonsin kommer att förstå hur det känns.
För jag kan inte riktigt .bestämma.förklara.se.hur.det.känns.

Jag är så fruktansvärt ensam just nu, och jag saknar.
Jag vill till Malin.

Gick in på någon sida och såg ditt namn överst på min vännerlistan, gick in på din och såg mitt namn överst på din.
Såg senaste jag skrev till dig innan du försvann..

Varför skrev jag inte om hur mycket jag älskar dig och att du är en av dom bästa vännerna jag någonsin haft?
Någonsin kommer att ha.
Jag saknar dig. Jag skulle behöva dig nu.

People always leave. Ja.
Det stämmer.

Jag vill inte må såhär,
hösten brukade vara  den finaste tiden.
Nu känns allt bara tomt. Jag har inte så mycket kvar?


Jag vill att folk inser när jag behöver dem som mest. Men så enkelt är det aldrig.


Bortglömd. Lämnad.

Han beter sig värre än vanligt, är rent ut sagt ett jävla svin.

I helgen vet jag inte vem han var hos, men det var någon som han ville vara fin inför, så därför bad han mig att klippa honom innan han åkte.

Sa att ”Jag tänkte mer att jag skulle vara som vilken kund som helst, bara att jag känner dig en aning”

  

En aning?

Okej.

Det gör faktiskt fruktansvärt ont.

Jag menar, har vi inte varit någonting för varandra de senaste åren?

Var vi ingenting alls för varandra senast förra helgen?

Jag vet att vi aldrig varit allt för varandra, men du har varit det finaste för mig. Trotts allt.

 

Och jag kan inte sluta tänka att en dag…

En.dag.blir.allt.bra.

  

Jag börjar bli lite rädd. Under den senaste tiden har det hänt så mycket skit i mitt liv att jag knappt hunnit reagera på någon av sakerna.

Rädd för att det kanske kommer till mig senare i livet.

 

Igår kom älskling-madde och älsklings-angelica på middag, sen kom finaste Malin för att dricka lite vin.

Blev utåt, träffade jhna och hennes väninna innan vi skakade rumpa inne på arena. Väl där inne träffade vi lite gamla klasskompisar som verkade må fint. Härligt att se.

 

.

Det är när vi äntligen ses igen som man förstår hur mycket ni betyder.

Att ni är dom bästa som finns. Ni borde flytta hem från sthlm NU.

Eller så kanske jag borde flytta dit.

Jag vill vara sådär nära varje dag – igen.

 

Vi klär bra i vin och lyckorus.