Howsoonisnow

Och imorse när jag vaknade hade jag hans kropp tätt emot min.

Jag som hade lovat mig själv att aldrig mer. Att han inte är värd det.

Efter en utekväll med världens finaste , Emelie, som var välbehövlig slutade jag ändå hos honom.

Skickade ett sms till pappa där det stog saker jag skulle skicka till honom. Lite värre idag,

Men eftersom jag är tjejen med bortförklaringarna så fick jag dra ihop någon historia.

Synd om honom som gick upp och väntade i timmar på mig med jackan på. Förlåt.

Nu sitter jag här med en rejäl kopparslagare och försöker ta mig till duschen. Försöker finna ork.

Och på tal om ingenting så är det väldigt vad folk ”ser” mig överallt?

”Min kompis såg dig…” osv. I Göteborg, på Arvika och typ runt om.

Lite läskigt sådär. 

Mest av allt vill jag nog tillbaka till honom just nu. Svårt att gå imorse. Det tog emot.

Även om jag vet hur allt blir nu.

Idiot. Jag.

Det känns som om jag har tappat mina drömmar
Känns som om det inte finns så mycket kvar längre,

inget är som det brukade vara

inget är som det borde vara

inget är som förut

Jag vet inte vart jag vill , vad jag vill och hur jag vill leva mitt liv
men jag vet att jag inte alls

gillar något som har med vuxenlivet att göra

(Fast det är hur fint som helst att dansa in i dimman i Göteborg med dom finaste människorna, E & C, utan att alls behöva tänka på oroliga föräldrar som inte tror att man tar hand om sig)

Jag är bara 18 år , tog nyss studenten och har redan jobbat 3 månader.

Jag är verkligen tacksam för jobbet och alla fina arbetskamrater,

Det är inte det jag inte gillar. Det är allt det drar med sig.

Nu måste man till och med planera en fika med en nära vän, och det är sjukt.

Livet borde vara fyllt av tid för vänskap, kärlek och man borde faktiskt få mer tid för sig själv.

Och det här året har gjort mig mer känslosam än jag någonsin kunde föreställa mig att vara

Jag gråter för ingenting

Jag gråter för allt

Jag.

Kan inte lyssna på Malins musik längre. Jag börjar gråta på tåget av några få sekunder

av Ted Gärdestad.

Kan inte lyssna på musik som broder daniel, håkan hellström, suede, doors och pink floyd  längre

För allt påminner mig om hur bra livet var för några år sen. Två kanske.

Då var nog allt som bäst.

Jag saknar mina fina vänner som inte finns inom räckhåll längre. 
Ni är modiga som gett er i väg på äventyr. Jag är stolt över er. 
Det är jag verkligen,
men jag saknar er så det gör ont varje ensamt andetag.
 

Jag skulle göra vad som helst för att få det tillbaka.

Men jag vet ju att man måste blicka framåt..Jag har bara lite svårt att se klart.

Ibland ter sig ensamheten mer lockande
men jag tror det är hösten som leker med mig

och jag vet inte om det är ödet
men det känns som om mina tankar går runt i cirklar

Min.ungdom.är.förlorad.