Dålig uppdatering ..Ja.

 

Kanske är jag över honom nu.

Men jag måste erkänna att det betyder sån jävla otur att skriva om man träffat någon ny-

 

Så nej, jag har inte alls fått upp ögonen för någon annan, nej han är inte fin, och nej vi ska inte ses igen. Jag tänker inte alls på honom.

 

Dagarna går så fruktansvärt fort, månaderna bara flyger iväg och jag drömmer mig bort mer och mer. Vill till Afrika och bygga skolor, men vågar inte åka själv och skulle aldrig få med mig någon.
Och. Det . Är . Så . Jävla. Synd.

 

Jag önskar mig det när jag fyller år hörrni. Att ni följer med mig och räddar både drömmar och liv.
Egentligen så orkar jag ju inte tänka på att jag faktiskt blir ett helt jävla år äldre snart,
men får jag med mig någon till Afrika så kan jag leva med att bli 19 år..


Positivity

Jag har målat upp en bild av hur (jag tror) tjejen han drömmer om ser ut.


Jag ser dem sitta nära i soffan, skratta, sjunga och hålla händer. Jag ser framför mig hur äckligt perfekt hon är. Hur otroligt sådär jävla störande naturligt vacker hon är.

Så liten, nätt och söt.

Fräknar och sånt där hår man skulle kunna offra sin högra hand för - sånt som är snyggt uppsatt i någon slarvig knut. Sådär fint som man aldrig skulle kunna få det.


Och jag vet hur hon låter när hon sjunger, hon låter precis som tjejen i Lasse lindh's "hon är bättre".

Hon har underbara nyckelben som han kysser lätt och ett leende som kan värma vem som helst.

Inatt drömde jag till och med om dem, hur de gick förbi mig hand i hand och tryckte deras läppar emot varandra så fort de fick syn på mig.

Jag förstod inte vad du pratade om när du berättade att man kunde leva på minnena från förr eller när du sa att du levde på hans andetag, inte heller då du berättade att lukten av honom fortfarande satt kvar i dina lakan även fast du tvättat dem flera gånger om.

Men det är väl precis vad jag gjort den senaste tiden nu. Levt på våra minnen.

Ibland känner jag hans läppar över min hud, men slås direkt av tanken att jag inte är den

han

vill

ha

jag förstår nu, jag förstår precis.


det kanske aldrig var meningen att det skulle vara han och jag
men jag tyckte om honom grön av illamående
och han var alltid stark utan mej
(men inte jag utan honom)


Jag vet att jag har saknat honom förut men det här är väl bara ännu en dröm som omfattar honom.


Lika patetisk och glad som vanligt.

Kärleken är flyktig. Ingen människa är oersättlig.
Kärlek är det finaste som finns. Det vackraste som uppfunnits.

"Men det betyder inte att man inte kan återuppleva det.
med nya pojkar, pojkar som är perfekta i andra delar av ens liv."



Jag lämnar dig inte
log du
och struntade i att besöka mig samma kväll

(och nu gjorde det inte ens ont längre)


Snön var nyss här, jag gjorde snöänglar

och den här gången var det inte ditt namn jag skrev i snön.


om jag inbillar mig så gissar jag att du fortfarande har
stjärnimma i ögonen,

men jag känner inte igen dig längre


Det känns skönt. Även om det tog alldeles för många dagar, och för många återfall för att komma över dig.


Visst känner jag mig halv, men det är inget nytt alls. Har väl känt såhär i ett halvår nu kanske.

Men jag kan inte fylla min saknad med dig längre.

Mår inte alls bättre av det. Inser. Jag. Nu.



Jag saknar Malin, så oerhört mycket. Önskar så att hon fortfarande var i livet så jag kunde få springa och krama henne NU.

Prata om pojkar och framtidsdrömmar.


Man borde inte

   behöva ha gått igenom

         såhär mycket förjävliga

                      saker i min ålder.

Och egentligen önskar jag att jag kunde berätta om allt. Men så enkelt är det inte.



Trött på vardagen, trött på jobbet, trött på helgerna, trött på mig själv. Trött på allt.


Igår var så behövligt,

Jonasson och jag drog till Örebro på en roadtripp. Det kändes lite spännande om jag ska vara ärlig. Synd att vi inte kunde stanna där längre, umgåtts och bara fått göra saker som kändes rätt då.


Ge mig något nytt. Ge mig något fint!


...

Jag vet inte om jag vill längre.

Jag vill bort härifrån. Så fort som möjligt och gärna far far away. 
Låter väl som något vardagligt, men jag orkar inte mer.

Tror inte att mitt självförtroende kunde varit mycket sämre just nu.

det handlar om att riva upp hjärtat en gång till

Förra lördagen. Åh gud, så kul vi hade damer och herrar.

Det var nog den bästa kvällen på väldigt länge som visserligen slutade hos någon annan än vad det var tänkt.

Men det var fint. Han fick mig att glömma  F och han.var. fin.


Nog om det kanske, men jag måste nog tillägga att vi måste dansa vilt om man kollar på mina sjuka sår jag har över benet?


"Fylla och fight, Säffle by night.."

Jag saknar alla ypperliga citat man alltid hörde förut när man umgicks med de finaste som finns, nästan varje dag. <3





"Med varje andetag, en dag står vi där. Hand i hand. Du och jag."

Minns du ens?

Varje bokstav ur ditt namn får mig fortfarande att le men

jag orkar inte fråga varför ditt hjärta inte bryr sig längre.

(du dansade mig vilsen
och nu kan liksom
inte mina händer
hitta rätt)


Undrar om du minns hur jag darrade av lycka för att dina läppar mötte mina?
då allt som fanns var vi.


det handlar om att riva upp hjärtat en gång till

för det är precis vad jag gör, gång på gång.

Gråtandes, skrattandes, saknandes, hatandes och älskandes.


det låter nästan melodramatiskt
i alla fall nu, sådär efteråt.

men någonstans emellan virkade tröjor
stora knappar och massa halsband
vill jag ha tillbaka det.


Det var lite lättare att leva med dina andetag i nacken. Alla gånger.
Jag vet mycket väl att vi måste gå vidare.
Imorgon är jag glömd.

Jag saknar Madde, Angelica, Emelie, Malin och allt vi alltid gjorde<3

himlen är oskyldigt blå

Jag tror inte att någon någonsin kommer att förstå hur det känns.
För jag kan inte riktigt .bestämma.förklara.se.hur.det.känns.

Jag är så fruktansvärt ensam just nu, och jag saknar.
Jag vill till Malin.

Gick in på någon sida och såg ditt namn överst på min vännerlistan, gick in på din och såg mitt namn överst på din.
Såg senaste jag skrev till dig innan du försvann..

Varför skrev jag inte om hur mycket jag älskar dig och att du är en av dom bästa vännerna jag någonsin haft?
Någonsin kommer att ha.
Jag saknar dig. Jag skulle behöva dig nu.

People always leave. Ja.
Det stämmer.

Jag vill inte må såhär,
hösten brukade vara  den finaste tiden.
Nu känns allt bara tomt. Jag har inte så mycket kvar?


Jag vill att folk inser när jag behöver dem som mest. Men så enkelt är det aldrig.


Bortglömd. Lämnad.

Does he kiss your eyelids in the morning

Han beter sig värre än vanligt, är rent ut sagt ett jävla svin.

I helgen vet jag inte vem han var hos, men det var någon som han ville vara fin inför, så därför bad han mig att klippa honom innan han åkte.

Sa att ”Jag tänkte mer att jag skulle vara som vilken kund som helst, bara att jag känner dig en aning”

  

En aning?

Okej.

Det gör faktiskt fruktansvärt ont.

Jag menar, har vi inte varit någonting för varandra de senaste åren?

Var vi ingenting alls för varandra senast förra helgen?

Jag vet att vi aldrig varit allt för varandra, men du har varit det finaste för mig. Trotts allt.

 

Och jag kan inte sluta tänka att en dag…

En.dag.blir.allt.bra.

  

Jag börjar bli lite rädd. Under den senaste tiden har det hänt så mycket skit i mitt liv att jag knappt hunnit reagera på någon av sakerna.

Rädd för att det kanske kommer till mig senare i livet.

 

Igår kom älskling-madde och älsklings-angelica på middag, sen kom finaste Malin för att dricka lite vin.

Blev utåt, träffade jhna och hennes väninna innan vi skakade rumpa inne på arena. Väl där inne träffade vi lite gamla klasskompisar som verkade må fint. Härligt att se.

 

.

Det är när vi äntligen ses igen som man förstår hur mycket ni betyder.

Att ni är dom bästa som finns. Ni borde flytta hem från sthlm NU.

Eller så kanske jag borde flytta dit.

Jag vill vara sådär nära varje dag – igen.

 

Vi klär bra i vin och lyckorus.












i'ts still a little bit of your taste in my mouth

Och imorse när jag vaknade hade jag hans kropp tätt emot min.

Jag som hade lovat mig själv att aldrig mer. Att han inte är värd det.

 

Efter en utekväll med världens finaste , Emelie, som var välbehövlig slutade jag ändå hos honom.

Skickade ett sms till pappa där det stog saker jag skulle skicka till honom. Lite värre idag,

Men eftersom jag är tjejen med bortförklaringarna så fick jag dra ihop någon historia.

Synd om honom som gick upp och väntade i timmar på mig med jackan på. Förlåt.

 

Nu sitter jag här med en rejäl kopparslagare och försöker ta mig till duschen. Försöker finna ork.

 

Och på tal om ingenting så är det väldigt vad folk ”ser” mig överallt?

”Min kompis såg dig…” osv. I Göteborg, på Arvika och typ runt om.

Lite läskigt sådär. 

 

Mest av allt vill jag nog tillbaka till honom just nu. Svårt att gå imorse. Det tog emot.

 

Även om jag vet hur allt blir nu.

 

Idiot. Jag.


Everybody hurts

Det känns som om jag har tappat mina drömmar
Känns som om det inte finns så mycket kvar längre,

inget är som det brukade vara

inget är som det borde vara

inget är som förut



Jag vet inte vart jag vill , vad jag vill och hur jag vill leva mitt liv
men jag vet att jag inte alls

gillar något som har med vuxenlivet att göra

(Fast det är hur fint som helst att dansa in i dimman i Göteborg med dom finaste människorna, E & C, utan att alls behöva tänka på oroliga föräldrar som inte tror att man tar hand om sig)


Jag är bara 18 år , tog nyss studenten och har redan jobbat 3 månader.

Jag är verkligen tacksam för jobbet och alla fina arbetskamrater,

Det är inte det jag inte gillar. Det är allt det drar med sig.

Nu måste man till och med planera en fika med en nära vän, och det är sjukt.

Livet borde vara fyllt av tid för vänskap, kärlek och man borde faktiskt få mer tid för sig själv.


Och det här året har gjort mig mer känslosam än jag någonsin kunde föreställa mig att vara

Jag gråter för ingenting

Jag gråter för allt

Jag.

Kan inte lyssna på Malins musik längre. Jag börjar gråta på tåget av några få sekunder

av Ted Gärdestad.


Kan inte lyssna på musik som broder daniel, håkan hellström, suede, doors och pink floyd  längre

För allt påminner mig om hur bra livet var för några år sen. Två kanske.

Då var nog allt som bäst.

Jag saknar mina fina vänner som inte finns inom räckhåll längre. 
Ni är modiga som gett er i väg på äventyr. Jag är stolt över er. 
Det är jag verkligen,
men jag saknar er så det gör ont varje ensamt andetag.
 

Jag skulle göra vad som helst för att få det tillbaka.

Men jag vet ju att man måste blicka framåt..Jag har bara lite svårt att se klart.


Ibland ter sig ensamheten mer lockande
men jag tror det är hösten som leker med mig

och jag vet inte om det är ödet
men det känns som om mina tankar går runt i cirklar


Min.ungdom.är.förlorad.




Hej,

Varför jag inte uppdaterat..?
Jo

det är för

att mitt liv är mer fucked up

än min relation till honom.




Jag har varit på botten, jag har struntat i allt, jag har varit en idiot, jag har glömt bort hans händer, jag har tänkt på någon annan precis innan jag somnat, jag har glömt bort den nye pojken för jag insåg att han aldrig skulle sätta spår i hjärtat
som honom.

jag har börjat tänka på honom igen,  jag har försökt på nytt med mitt naiva sätt,

Jag har gått igenom sånt som man inte skriver här, och jag har knappt haft tid för mig själv
därför har jag inte uppdaterat på ett tag.

Och efter allt jag gått igenom tack vare han (bla) trodde jag att han inte skulle leka med mig igen.
Jag är naiv.  Ikväll gjorde han det igen. Var ett as.


Blir alltid mer till hösten, så kommer nog börja blogga igen inom kort.

;o

Jag har bestämt mig nu. Du är inte värd det.

Tagit bort alla underbara sms (duvet dom där som klistrats fast över näthinnorna)
Jag ska glömma att du har en hel stjärnhimmel i dina ögon när du ler.

Jag har suddat ut ditt namn,
aldrig mer över handlederna, aldrig mer i nacken, aldrig mer över hjärtat.

Saknad är större än kärlek
Sunt förnuft har inte direkt varit min bästa vän.

(Det gör ont att du inte bryr dig, vi är två om det här.)


Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.

Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig.
även om det är för sent att älska dig.

vad jag bryr mig om nu är att från samma säng
lyssna på samma regn.


Ja. Han är fantastisk.

People always leave

Jag har slutat ta det självklara för givet nu.  

Jag har slutat hoppas, slutat tro.
För ingenting blir någonsin större än en dröm.
Det är hopp och förtvivlan.  

Ta mig tillbaka till
en dröm som inte gått
i bitar än. 

Han är så mycket nu och jag går bara sönder.
Och jag orkar inte tänka på så mycket annat än hur nära han var inatt.  


Balen var oerhört fin , studenten likaså. Två av dom bästa dagarna hittills.
Och det är nu våra nya liv börjar? 



Men det värsta som finns är nog när folk inte hör av sig.  Jag menar, jag tänker då inte tjata.
Det gör ont även om ja kanske borde tänka mer på annat än på vissa personer just nu.

  

Girlfriend in a coma

Egentligen så förstår jag ingenting just nu.

 

Jag har knappt hört något från honom under dom senaste två veckorna.

Bara onödigt kallprat, som egentligen gör allt så mycket svårare och värre.

   

Jag saknar honom.
 
Jag saknar Malin, som jag så ofta drömmer om nu. Hon var så fin. Förstår inte hur det kunde hända just henne. Hon var sann, tillskillnad från så många andra.

 

Jag saknar många nu,

 

Jag känner mig, sviken, ledsen, frustrerad, besviken, och lämnad.

Jag förstår inte vad som har hänt med vissa? 

 Men hur man tillslut inser att man klarar sig bra utan vissa människor är jag glad över.


Looking out for number one

jag saknar honom
jag saknar honom
jag saknar honom


Jag ljög för mig själv och alla andra när jag sa att jag har slutat tänka på honom

jag är tom, tommare än någon gång och hur mycket jag än skriver de orden
kan jag aldrig få ur det ur mitt huvud
alla bilder och ord snurrar runt i mig jag har aldrig saknat någon som jag saknar honom


när jag ser torkade rosor när jag ser
höstlöv och solnedgångar
när jag går förbi alla ställen som påminner
om hans nacke vi gick längs med Drottninggatan ,vi gick förbi biblioteket och genom muséeparken .
Vi kände på vattnet och han kramade mig så att jag missade bussen
och han sa vi var fina där.

          jag vill aldrig lämna det här bakom mig 

Mest av allt vill jag ha honom här tätt intill mig,under mina händer.
jag vill kunna dra mina fingrar igenom hans hår och känna att
varje millimeter av han finns hos mig,  

Jag lyssnar på vår låt ibland..Mest för att va säker på att den handlar
om samma sak som
förut och varje
gång
jag hör den,
känns det som
om jag går under lite
mer
ochmer.


Imorgon ska jag på begravning,
ta farväl av min fina vän , Malin.
Jag saknar henne så att det gör ont.

Nyare inlägg
RSS 2.0