We are nowhere and it's now.

Kanske skulle väcka lite liv i den här gamla bloggen.
Kanske.

Och kanske kommer den alltid förbli lika hemlig. Näst intill iaf.

I väntan på mitt nya objektiv lägger ja upp nåt som får duga sålänge.







Hoppas att jag kommer lära mig lite mer. Som ja egentligen borde tagit tag i för länge sen. Har tur som har en så fin vän som hjälper mig.


Ska även försöka att låta minde melodramatisk och inte bara skriva om kärlek.
Olyckliga hjärtan, andetag i nacken och värmande kroppar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0