Maalun.

Du var alltid glädje, även när du grät. Du var glädje, då du kom till mig.

Du lät alltid mig ta emot dig, och jag kunde vara stark då. Jag ville vara stark, Malin. För dig.

Vi pratade nog om allt. Allt. Jag är tacksam som har fått ha dig i mitt liv i över 13 år,

men jag kommer nog aldrig förstå, Malin. Och du är inte här och förklarar för mig.

Jag minns ditt skratt och känslan av din närhet. Jag minns, och jag känner. Jag ler och jag gråter.


Och jag är dum som fortfarande skickar mina sms, Malin.

Kommer på efteråt att NEJ, hon är död. Änglar svarar inte på sånt från himlen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0