our life is not a movie, or maybe

jag förälskade mig
i pojken
på bussen
för att han hade
samma nacke

som du.

jag får inte sakna dig
men dina läppar är så mjuka

för du vet ju att man blir så svag och liten när man är alltför kär i någon?
och alla bara sa att nu ringer du inte honom ikväll, helst aldrig mer.
men det slutade ju ändå med att jag somnade bredvid dig.
som en extrem abstinens, ett beroende värre än allt jävla knark i hela världen.
och vi sa förlåt och var ledsna för allt.
det är så det kan gå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0