Howsoonisnow

Vi satt på din rödrutiga filt
Viskade nått om förhoppningar och regnbågar
För vi älskade ju faktiskt Håkan
Och du ville ha hans skor
 
Vi överröstade den höga musiken
med våra stämmor,
och hjälp vad hårt golvet faktiskt har gungat under oss

det var så fint att vi inte längre kunde föreställa oss sommaren.
(för det var ju faktiskt maj och vår, inte juli och högsommar.)

och vi oroade oss aldrig över regnet som var på väg
vi satte istället på oss gummistövlar och trängdes under ditt paraply

vi försökte leva, leva, leva
med varandra
emot kinderna.
med hjärtat i händerna och med handen på hjärtat: jag älskade dig mer än någonsin

för hjärtat nästan kittlades och jag var ditt lejonhjärta

det låter nästan melodramatiskt
i alla fall nu, sådär efteråt.

men någonstans emellan virkade tröjor
stora knappar och massa halsband
Vill jag ha tillbaka det,
Det var ju så underbart att leva med dina andetag i nacken