måstehärifrån
"varför inser man allting när det redan är för sent"?
Ja. Det är precis så. Varenda jävla gång. Och just nu så borde ja egentligen inte ens blogga här.
För allt är så jävla dumt som det bara kan vara. Just nu.
Jag hatar att må såhär. Jag isolerar mig. Finner ingen som helst lycka i det. Men när jag mår såhär så blir jag en helt annan människa. Jag känner mig så sjukt tråkig och fel, att jag inte vill vara med dom där underbara - så att dom får det tråkigt och får för sig att jag alltid är sån.
Jag hatar honom så innerligt.
Han är en sån som jag skulle kunna ha älskat. På riktigt. Gett allt jag har till och gjort allt för.
Han har nog kommit mig närmre än någon annan.
Och det rör honom inte i ryggen.
Jag kan inte sluta tänka på om hon hittar mina ställen, om hon kysser honom i nacken.
Om dom viskar hemligheter hela natten.
