Howsoonisnow

Jag tänkte börja skriva en ny dagbok.
men fingrarna vill inte spotta ut orden ur huvudet.
sådant är påfrestande. Jobbigt.
Han hörde av sig häromdagen. Alldeles för dum i huvudet.
Så jag slutade tänka på honom, han fick mig att inse vilken kåt äcklig bock han är som pojke.
och nu saknar jag honom inte ett dugg.

Jag mår illa, måste sova men jag vill inte.  Jag vill hålla någon i handen. Här. I evighet.
När jag ber om en handflata mot min egen är det alltid fel fingrar som sträcker sig.
Jag önskar att jag blev kär rätt någon gång. Och jag vill vara snällare mot min mamma, men det är något jag inte klarar av. 
 

Längtar efter de flesta. Saknar.
alla försvinner ju.
märkt det?  

Det är så konstigt alltihopa.
hela jag. Är alldeles. Bortblåst.
Jag hatar att missa saker. Och än mindre knappt förstå.
Fanimej. Jag orkar inte längre.
alla har blivit så konstiga. Jomen de har det. Jättekonstiga.
och jag känner mig missanpassad och kommer inte på vad jag ska säga längre.

Jag klarar inte av nåt jävla ytligt kallprat.
jag behöver ju de där människorna så mycket mer än de förstår.
de får inte bara springa iväg.

 
och knäna skakar mer varje dag.