Howsoonisnow

Jag lyssnar igenom 80-tals musik och inget annat får mig att tänka på våren så mycket.

(kanske någon viss placebo-låt och kanske sammetskavajer också då.)

Jag har trott att jag har känner vissa personer..och vissa tror säkert att dom känner mig.

Men det gör jag inteinte, och dom känner inte mig.

Vet inte vad jag vill och vad jag kan,

Och jag vet tydligen inte vad ni är kapabla till och vad ni vill.

Det är nog lättare att se det vi vill ha, än att faktiskt hitta sanningen i människor och förstå sig på dom.

Jag tror att vi borde börja öppna oss för varandra - igen.

Jag tror att det kan bli sådär fint igen, så fint som det faktiskt var en gång.

Det fina som saknas. Fattas.

Ge mig en chans så kan vi uppnå saker tillsammans,

Förverkliga drömmar.

 Jag har tänkt ganska mycket på gamla fina stunder, jag saknar så det känns i hela kroppen. Jag har intalat mig själv att jag inte saknar honom. För jag vet ärligt talat inte om jag gör det,

men jag tänker ganska mycket på att han inte svarar i telefonen och inte skickar mail som förr och ja, ärligt talat, jag tänker på honom än.

och jag har tänkt på att det är 1&½ månad kvar i skolan, men jag tänker att jag klarar skolan först, sen bryr jag mig om jobb. Jag är 18 och har inte bråttom. Right?

Jag är orolig över tiden efter skolan, jag vill inte mista mina babisar, några av dom finaste som finns.
speciellt Emelie, Madde & Angkieangelica.
Utan er vore jag inget alls. <3

jag har tänkt på att jag vill bli en sån som försöker.

Nu är det slut med alkohol i för stora mängder och snedfyllor, det är slut med slampighet och nästa person jag ens kysser ska vara någon jag med hela min kropp och hela min själ vill kyssa.
Det är slut med att på något sätt trivas i depression och det är slut med självömkan.

Det är slut med självdestruktivitet på alla sätt och vis. Punkt, slut.

Men jag tänker ju lite för mycket på allt