Howsoonisnow

Jag ville bara gå men
var tvungen att stanna kvar

det var rätt låt
med fel person i
i fel pojkrum
i fel del av stan

och kanske lägger jag, precis som många andra, mitt liv i någons små händer
och byter bort allt jag någonsin haft värt i mig att dö för.
för en klapp på kinden ,en arm om axeln
en blick som inte träffar bordskanter
och halvdruckna kaffekoppar

allt blev så fel,
det var fel ögon som log mot mig
fel puls och fel andetag

alla mina rädslor är fortfarande du (dels för att jag saknar dig),
är rädd för hur hårt jag ska falla nästa gång du ler
men i vems hjärta är innebörden vilken och viktigast?

sluta känn och undra
Håll för hjärtat istället.
Hur känns det att veta att du aldrig skulle behöva vara ensam?