Sommar.
Idag är en sån där typisk sommardag för mig.
Allt känns så konstigt och inte på riktigt.
Jag blir verkligen en helt annan person på sommaren, en mycket tråkigare person och jag blir nästan isolerad från allt som alltid sker på hösten, vintern och våren. Från minsta småsak
till det bästa eller värsta som skulle kunna hända.
Från alla som ja umgås så ofta med, från allt jag gör.
Fast jag tar upp gamla hobbys.
För några dagar en började jag att måla igen. eller teckna kanske man säger. vad vet jag.
Jag har iallafall målat klart fem blyertsteckningar nu.
Hade det varit höst eller vinter hade jag säkert velat, men inte hunnit måla över huvetaget.
Våren ska vi inte ens tala om, april gör för ont.
Det skulle ju vara din och min
ömhet. våran vägran till att
leva efter deras regler
vårat krig , våra böner om bättre
våra tunga trappsteg
salta ögonvrår
våran ilska
orättvisa
lycka
våran kärlek
Och jag tänker alltid lite mer på dig på sommaren och nej, egentligen vill jag inte tänka på vad som alltid händer men jag kan inte låta bli, för alltid när vi ses så glöms det bort och allt blir så jävla underbart.
Och förlåt mig för att jag inte vill. Men jag kan inte hjälpa att jag inte kan komma nära någon när det blir för verkligt. Jag tycker om dig på hur många olika sätt som helst.
Men du måste förstå
att
ingen kommer någonsin få mig att bli kär.
Det är inte värt det här.
Såra är inte min grej ;O
