Howsoonisnow

jag kanske är barnslig.
jag vet inte riktigt, jag är säkert nåt sånt.
men det gör faktiskt hemskt ont.
Egentligen borde det inte göra såhär ont längre
jag borde vara härdad. Mest av allt borde jag förstå hur det
kommer sluta.
Varför begriper jag bara inte ?
och jag förklarar och han förstår inte.
men det spelar ju ingen roll.
det är inte så att jag vill ha honom. ännu en gång.

jag vill bara vara lite viktig, för han är en av mina viktiga,
möjligtvis inte den viktigaste
men , jag vill vara viktig?
en i raden.
det spelar ingen roll om ni inte förstår.
det är kanske inte ens meningen


allt är så konstigt och en dag trodde jag att livet var lite enklare,
iallafall lite förståeligt.
och nu känns det bara.. onödigt.
jävla skit.
Emellanåt misstar man sig och emellanåt antar
man att man har misstagit sig men har helt rätt. Man har misstagit sig.
man har förväntat sig saker, varit övertygad
om att nu, den här gången
gäller det.
och jag kan ingenting, jag vet inte alls, men jag fortsätter ändå,
och jag mest förväntar mig saker. hela jävla tiden.
och sen tror jag att Hej! nu går det ju faktiskt äntligen som det ska!

men sen efter en underbar stund, när allt är så bra som det bara går att bli,
då rasar allt igen och man tappar bort sig i det man trodde var rätt.