Äldst på skolan(men ett år yngre;o)
Första dagen i skolan på sista året.
För alltid.
Det känns lite halvkonstigt. Sista jävla året. Men hej, jag vill inte redan gå i trean.
Vill inte vara äldst på skolan (även om jag är ett år yngre än dom andra, vilken suger hårdast).
Det känns som om det var nån månad sen man själv började ettan, och så ska man visa dom nya ettorna stan imorgon- som trea. Shit. TREA. lite halft fy på det.
Vårat schema var inte det mysigaste heller. vi slutar 16:00 som tidigast, inte 15:00.
Jag kommer gå under.
Hej vi har inte ens en datasal på Nobel längre. Vad fan händer liksom, kul att gå på en av karlstads fattigaste skolor.
Och från och med nu behöver man inte göra ett fjärde år på frisör,
dom har tagit bort det där praktikåret som man måste göra innan man kan ta sitt gesällbrev,
Jag fattar ingening. Varför tog dom bort det?
Jag vill ha det året.
Det känns som om gesälltränandet kommer vara seriösare om man faktiskt har ett praktikår innan man lägger sitt prov. Känns som om det skulle gå bättre. En annan grej dom ändrat är att vi får tio kronor mer i lunchersättning, så vi kommer få 240 kronor i månader. DET klagar jag inte på direkt!
På fredag ska jag hjälpa till och fixa massa hår på UNO eller någonting, jag ska iaf vara där om dom behöver mig tillsammans med anki och några mer flickor från klassen. HvFr3. TRE!
och på söndag ska jag och anki hjälpa till inför en visning på måndag ,
skölja färg och assistera. Vi kommer nog iaf lära oss en del. Det känns kul. För vi kan typ ingen färg alls.
Och på måndagen ska vi också hjälpa dom inför visningen och assistera och se när dom klipper och sådära.
kalaskul.
Ja, vi får se hur det här året blir. Känns helt fel och konstigt iaf.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta,
vet inte om han finns eller om jag bara drömmer och
hoppas att han ska vara så som jag tror att han kanske
borde vara för mig.
Men gårdagen finns säkert inte,
han kommer säkert inte ens höra av sig igen
han vet
nog inte vad han
betyder
men han är ju så bra
jag
ryser av välbehag
av hans
blotta närvaro
För alltid.
Det känns lite halvkonstigt. Sista jävla året. Men hej, jag vill inte redan gå i trean.
Vill inte vara äldst på skolan (även om jag är ett år yngre än dom andra, vilken suger hårdast).
Det känns som om det var nån månad sen man själv började ettan, och så ska man visa dom nya ettorna stan imorgon- som trea. Shit. TREA. lite halft fy på det.
Vårat schema var inte det mysigaste heller. vi slutar 16:00 som tidigast, inte 15:00.
Jag kommer gå under.
Det ska stå 16:00 istället för 15:00.
Hej vi har inte ens en datasal på Nobel längre. Vad fan händer liksom, kul att gå på en av karlstads fattigaste skolor.
Och från och med nu behöver man inte göra ett fjärde år på frisör,
dom har tagit bort det där praktikåret som man måste göra innan man kan ta sitt gesällbrev,
Jag fattar ingening. Varför tog dom bort det?
Jag vill ha det året.
Det känns som om gesälltränandet kommer vara seriösare om man faktiskt har ett praktikår innan man lägger sitt prov. Känns som om det skulle gå bättre. En annan grej dom ändrat är att vi får tio kronor mer i lunchersättning, så vi kommer få 240 kronor i månader. DET klagar jag inte på direkt!
På fredag ska jag hjälpa till och fixa massa hår på UNO eller någonting, jag ska iaf vara där om dom behöver mig tillsammans med anki och några mer flickor från klassen. HvFr3. TRE!
och på söndag ska jag och anki hjälpa till inför en visning på måndag ,
skölja färg och assistera. Vi kommer nog iaf lära oss en del. Det känns kul. För vi kan typ ingen färg alls.
Och på måndagen ska vi också hjälpa dom inför visningen och assistera och se när dom klipper och sådära.
kalaskul.
Ja, vi får se hur det här året blir. Känns helt fel och konstigt iaf.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta,
vet inte om han finns eller om jag bara drömmer och
hoppas att han ska vara så som jag tror att han kanske
borde vara för mig.
Men gårdagen finns säkert inte,
han kommer säkert inte ens höra av sig igen
han vet
nog inte vad han
betyder
men han är ju så bra
jag
ryser av välbehag
av hans
blotta närvaro
känner mig pateiskt och som nån jävla blind idiot
med hjärtat dunkandes för någon man bara kan få ibland.
med hjärtat dunkandes för någon man bara kan få ibland.
Du kanske inte kommer ihåg att jag kan leva på värmen från din kropp
Kommentarer
Trackback
