Howsoonisnow

Igårkväll åkte pappa in till sjukhuset med farfar. igen.
och imorse väcktes man av att det ringde. Och hur bra tecken är det egentligen om det ringer tidigt på morgonen?
Inte alls bra.
Han mår inte alls bra.
Han kan inte ens prata längre. Och kommer antagligen inte kunna igen.
Han ligger på intensiven och får till och med hjälp med att andas.
Jag orkar inte, allt jag önskar nu är att allt kommer bli bra med honom. Och med mormor.

Idag var det tänkt att vi skulle ha 20-års kalas för Jessica, min syster, eftersom hon fyller år. Men nu vet jag ingenting längre. Det händer alltid nått när hon fyller år. Alltid nått dåligt.
Egentligen kanske jag borde åkt till skolan idag, men jag skulle inte klara av att det ringde till mig där.
Skulle inte klara av att tänka på annat ändå.
Och för det andra har jag 39 graders feber. Och nej ,inte ett dugg synd om mig för det. men jag blir seg av feber. Och då skulle jag verkligen inte kunna koncentrera mig på annat än farfar om ja var i skolan.

Jag önskar att jag kunde ta smällen istället. Önskar att jag kunde byta plats med dom så att dom bara hade lite feber. Jag skulle kunna ta deras onda. Bara dom skulle må bra.
För jag är yngre och starkare, jag kanske skulle klara av det bättre.

Egentligen önskar jag att jag var sju år igen, att min syster skulle fylla tio, att det var barnkalas och alla nära och kära fanns där och mådde bra.Att alla var lyckliga utan en tanke på allt ont som skulle hända alla år senare.
Då när farmor spelade piano och vi sprang runt i källaren och hoppsade runt på våra barnsben,
då när mormor bakade och sjöng av glädje för att det var sommar och livet var fantastiskt,
när morfar körde oss i skottkärran som han hade byggt om för våran skull,
när farfar alltid fanns där och lekte med hunden,

Jag kommer verkligen ihåg hennes födelsedag det året, det var säkert en av dom finaste dagarna i mitt liv.
Farfar satt i en stol och pratade med hunden, fanns nog ingen han tyckte bättre om än farfar.
morfar och mormor hade såklart köpt en liten present till mig också så att jag inte skulle bli ledsen när Jessica fick en massa paket och inte jag.
Om jag minns rätt så var det en liten rosa "my little ponnie". 
Som jag älskade den. Och hur jag älskade dom. älskar.
Farmor var alltid så lycklig när hon var med oss, man kunde riktigt se det i ögonen på henne. Hon lyste.
Hon var en underbar kvinna, musikalisk och hon gjorde allt för att uppfylla våra stunder tillsammans.

Självklart var min moster där tillsammans med thomas som nu blivit hennes make och man till hennes barn,
gammelmormor var också där och hon minst lika glad att få träffas,
mina farbröder var där dom med
och livet var fantastiskt.

En efter en har lämnat mig. oss.
Märta(gammelmormor, som man absolut inte fick kalla gammelmormor för att det lät så gammalt. Man skulle kalla henne för "ia")
Royal, finaste hunden som någonsin funnits.
Annelore, Farmor.
Axel, Morfar.
Charlie, Underbaraste hunden som någonsin funnits, dog bara 5 år gammal av canser.
Ni var så mycket verkligare än jag minns er.


Man inser inte vad man har förens det är borta.
Nu finns bara mormor och farfar i livet,av mor och farföräldrarna, och båda två åker in till sjukhuset med jämna mellanrum,
nu kan inte ens farfar prata länge och mormor är inte sig själv tack vare hennes tillstånd.


Varför kan inte alla i ens närhet bara må bra och ta hand om sig? Ta hand om varandra?

Förlåt mig, jag har aldrig varit bra på att skydda någonting,
Men.
Snälla.
Lämna.
mig.
inte.

För hur ska ni kunna svara mig från himlen om varken farmor eller morfar lyckats?