Howsoonisnow

och jag kom att tänka på

vår novembernatt
bland några gungor i parken alldeles för
långt hemifrån
minns du
när vi satt och pratade om rädsla,
Hur man tvingas vara stark?
sen tog vi fart och
du skrattade av mjukhet
(oh tanken på ditt leende trycker i mitt bröst)

den novembernatten du kysste mina fingrar
och rörde vid mitt hår
när jag fick andas vid din nacke
blev snön helt smält
du drog ner mig bland händer

och våra kläder blev helt blöta
(fast mitt hjärta bränner fortfarande)
en andning över min hud
en kärlek täckt av snö
jag vet att
du minns att
våra kroppar smälte isen
och hela världen föll i
våra armar
till tö.