Det.suger.så.hårt
jag är så förvirrad. och jag vill INTE vara förvirrad. Inte för att det är ovanligt att jag är, men snälla någon, jag orkar inte vara förvirrad. Allt blir så fel och ja får för mig saker,
tänker onödiga saker och
är fel.
och allting romantiseras i mina tankar så jag vet inte vad som är på riktigt längre.
Jag vet inte om ja ska gråta eller skratta,
Vet inte om han finns eller om ja bara drömmer och
Hoppas att han ska vara så som jag tror att han kanske
Borde vara
För mig
och jag vill kanske hålla honom i handen och han kanske vill hålla i min (jag vet inte, för hur skulle jag kunna veta det?
Jag menar,
Jag kom ju fram till att jag inte känner honom ?
Eller ja, att jag bara känner honom ibland
Och det där med att hålla handen är inte ett sånt tillfälle där
Jag vet va han skulle kunna tänka).
Men jag vill vara stormande kär i honom och det är jag inte. Jag har nästan gett upp den drömmen. Dessutom är jag dum och han kan få vem han vill.
Och typ, överallt på alla gator så går alla dessa söta pojkar omkring utan att veta om att dom är värda en gloria för deras glans.
Jag tänker att jag skulle nog aldrig kunna offra alla dom för en enda. En. enda.
Nej!
och det säger ju bara hur mycket jag alltid kommer att vara singel.
och om nu prinsen skulle komma
Då ska han bara stå där bredvid sin vita häst, cykel eller vad han nu väljer
och man ska bara titta på varandra och förstå precis allt
vad den andra tänker
känner
vill
och veta allt om den andres andning,
sen ska man kasta sig i varandras armar och älska förevigt.
men så är inte livet.
och. det. suger. så. hårt.
