Howsoonisnow

Jag har slutat ta det självklara för givet nu.  

Jag har slutat hoppas, slutat tro.
För ingenting blir någonsin större än en dröm.
Det är hopp och förtvivlan.  

Ta mig tillbaka till
en dröm som inte gått
i bitar än. 

Han är så mycket nu och jag går bara sönder.
Och jag orkar inte tänka på så mycket annat än hur nära han var inatt.  


Balen var oerhört fin , studenten likaså. Två av dom bästa dagarna hittills.
Och det är nu våra nya liv börjar? 



Men det värsta som finns är nog när folk inte hör av sig.  Jag menar, jag tänker då inte tjata.
Det gör ont även om ja kanske borde tänka mer på annat än på vissa personer just nu.